wuthering heights
-
31 oktober 2008
29 oktober 2008
28 oktober 2008
Tisdag. Lundagatan.
Senare ska jag kanske komma att publicera mina samlade facebook-konversationer - ett samtidsstudium. Eller kalla det haute couture.
Fast då måste de ju skräddas om först.
Fast då måste de ju skräddas om först.
25 oktober 2008
24 oktober 2008
Fredag. Lundagatan.
Jag vet ju bättre, såklart.
"Åh, Siri, tänk om du alltid skulle ha lockar!" säger mamma efter att ruski har lekt med mitt hår och hon menar ju väl förstås men jag undrar ändå vad det är att säga till sin dotter. Så länge jag kan minnas har jag fått konstruktiva råd angående mitt utseende, trick och tips, att manipulera med brister och tillgångar, att lura ögon med potential och passformer, att dölja. Det fick även min mamma och antagligen mammas mamma och allas mammor i det evinnerliga - ja, då i synnerhet, vad annat än kuttersmycke skulle hon tjäna till, existensberättigad endast genom en man - vilket hon ju även var fram till inte alls så evinnerligt länge sedan - och, ja.
I mitt fall var det inte råden som alstrade missnöjet utan missnöjet som tvingade fram råden, antar jag, och de nidbilder som föder missnöjet är, hoppas jag, uppenbara. Och jag vet inte vem och till vad råden lurar, egentligen. I andemening makt(löshet)en över kroppen tycks de stjälpa mer än hjälpa, att det spär på föreställningarna, spinner cirklarna ytterligare ett varv.
Eller är de i samma ambition tvärtom en förutsättning för att på sikt häva dem, att något slags distans och självkänsla och självständighet och själverkännande kan nås först efter ett erkännande i relation till idealen och att erkännandet i relation till idealen kan nås endast genom att "överensstämma" med idealen vilket man gör endast genom att trixas och tipsas?
-
"Åh, Siri, tänk om du alltid skulle ha lockar!" säger mamma efter att ruski har lekt med mitt hår och hon menar ju väl förstås men jag undrar ändå vad det är att säga till sin dotter. Så länge jag kan minnas har jag fått konstruktiva råd angående mitt utseende, trick och tips, att manipulera med brister och tillgångar, att lura ögon med potential och passformer, att dölja. Det fick även min mamma och antagligen mammas mamma och allas mammor i det evinnerliga - ja, då i synnerhet, vad annat än kuttersmycke skulle hon tjäna till, existensberättigad endast genom en man - vilket hon ju även var fram till inte alls så evinnerligt länge sedan - och, ja.
I mitt fall var det inte råden som alstrade missnöjet utan missnöjet som tvingade fram råden, antar jag, och de nidbilder som föder missnöjet är, hoppas jag, uppenbara. Och jag vet inte vem och till vad råden lurar, egentligen. I andemening makt(löshet)en över kroppen tycks de stjälpa mer än hjälpa, att det spär på föreställningarna, spinner cirklarna ytterligare ett varv.
Eller är de i samma ambition tvärtom en förutsättning för att på sikt häva dem, att något slags distans och självkänsla och självständighet och själverkännande kan nås först efter ett erkännande i relation till idealen och att erkännandet i relation till idealen kan nås endast genom att "överensstämma" med idealen vilket man gör endast genom att trixas och tipsas?
-
22 oktober 2008
Onsdag. Neverending.
If I fall, will you pick me up? Nej, det will you inte för det är fucking ocharmigt to fall. If I fall, will I pick me up? brukar jag tänka istället och jag försöker fastän jag är fucking ocharmig.
Fucking ocharmigt.
Fucking ocharmigt.
Onsdag. Lundagatan.
Jag borde lära mig
-hur att lära mig.
-att lära mig.
-hur att lära mig att lära mig?
-att lära mig hur att lära mig?
Jag borde lära mig vad som är höna och vad som är ägg.
Men som vanligt är väl hemligheten typ chicken mcnuggets.
.
-hur att lära mig.
-att lära mig.
-hur att lära mig att lära mig?
-att lära mig hur att lära mig?
Jag borde lära mig vad som är höna och vad som är ägg.
Men som vanligt är väl hemligheten typ chicken mcnuggets.
.
21 oktober 2008
Tisdag. Lundagatan.
Jag borde lära mig
-vilket kaffe som är för mycket kaffe.
-att d kommer före e.
a,b,c,e räknar jag och allt blir felalltärmittfel i en ledsen otakt med facit.
Det är ju mer logiskt att d kommer före e, exempelvis i en symmetrisk stapel-följs-av-ickestapel-struktur, titta: a,b,c,d,e,f. Fast sedan går de i lite olika riktningar, staplarna.
moderna muséet
-vilket kaffe som är för mycket kaffe.
-att d kommer före e.
a,b,c,e räknar jag och allt blir felalltärmittfel i en ledsen otakt med facit.
Det är ju mer logiskt att d kommer före e, exempelvis i en symmetrisk stapel-följs-av-ickestapel-struktur, titta: a,b,c,d,e,f. Fast sedan går de i lite olika riktningar, staplarna.
moderna muséet
20 oktober 2008
Måndag. Lundagatan.
-
Ni vet när alla klackar är alldeles snedgångna och fnasiga, när väskfodrets paisleymönster är utnött och axelremmarna ihopfästa med nyckelringar och koftorna saknar knappar och har spruckit i sömmarna och kappan är förra säsongens och regnvatten kippar i skorna och luggen är lite för lång och strumporna omaka och händerna liksom lite för torra och det går maskor i strumpbyxorna och håret tovar sig och portmonnän för en euro från en Fleemarket i Berlin faller mitt itu, vet ni?
Jag samlar korten med en hårsnodd nu.
Ni vet när alla klackar är alldeles snedgångna och fnasiga, när väskfodrets paisleymönster är utnött och axelremmarna ihopfästa med nyckelringar och koftorna saknar knappar och har spruckit i sömmarna och kappan är förra säsongens och regnvatten kippar i skorna och luggen är lite för lång och strumporna omaka och händerna liksom lite för torra och det går maskor i strumpbyxorna och håret tovar sig och portmonnän för en euro från en Fleemarket i Berlin faller mitt itu, vet ni?
Jag samlar korten med en hårsnodd nu.
18 oktober 2008
Lördag. Lundagatan.
Idag fick jag ärva min mammas favoritplagg från Gryningen. Jag tror att det gjorde lite ont. Men tanken på att mina njurar skulle cykla över broarna i nylonstrumpbyxor gjorde kanske mer ont.
17 oktober 2008
Fredag. Frukost.
Förut trodde jag att duktiga, blonda, bekräftelsefrågande tjejer med läkarkomplex (!) var det jobbigaste jag visste. Nu vet jag att bekräftelsefrågande män med geni- och trettiplus-komplex är jobbigare.
Igår fick jag:
-tre duktiga vänner.
-lagad mat på riktig tallrik.
-tre konservburkar.
På bussen luktade ändå alla öl och sex och babasonic fastän det var vanlig torsdag och klockan sju.
Idag:
-vandrade jag mot strömmen (kristofferskolanströmmen).
-tömdes jag på blod.
Fast på bussen kändes det ändå som att jag kunde leva med det mesta.
Igår fick jag:
-tre duktiga vänner.
-lagad mat på riktig tallrik.
-tre konservburkar.
På bussen luktade ändå alla öl och sex och babasonic fastän det var vanlig torsdag och klockan sju.
Idag:
-vandrade jag mot strömmen (kristofferskolanströmmen).
-tömdes jag på blod.
Fast på bussen kändes det ändå som att jag kunde leva med det mesta.
16 oktober 2008
Torsdag. Bromma.
Nyligen anmärkte två ytligt klubb-bekanta på ytterligare någon ytligt bekants val av klädsel De ansåg att den markerade midjan och därmed utstuderade siluetten signalerade något slags kontaktsökande, något slags desperation som de uppenbarligen fann sig rättmätiga att distanserat håna, att de inte förstod varför personen inte förstod att "tona ned sig".
Jag opponerade mig upprört och förklarade att deras anmärkningar var helt idealstyrda, att den ytligt bekanta snarare är att uppmuntra då hon ju uppenbarligen motsäger sig idealet som ju är sjukt på alla vis - allra minst inte i det perspektiv att en kroppstyp berövas friheten att ikläda sig vad den behagar, i synnerhet då kroppstypen inte på något vis är abnorm utan skiljer sig från catwalkidealet mest i det hänseende att den har bredare höfter och större bröst, två genetiska betingelser som kan betvingas endast med ohälsosamma metoder, att de inte hade haft något att anmärka på den eventuella desperationen och kontaktsökandet i klädesplaggen ifråga om de hade suttit på en rakare figur.
I slutändan är det ändå inte deras inställning som upprör mig, inte heller deras svala leenden och haglande cynismer, den naivism jag tillskrevs, den sociala avkodning som de ansåg begränsningen i att inte inse sina begränsningar innebära eller känslan av att inte kunna kommunicera och förstå.
I slutändan är jag ledsen över att man måste göra sin kropp till ett politiskt verktyg för att nå politisk framgång, liksom ens val att hantera sin kroppsbehåring är ett politiskt ställningstagande i ambitionen att ens hantering av kroppsbehåringen på sikt inte ska behöva vara ett politiskt ställningstagande, att ens sexliv blir en politisk kamp om en fri sexualitet, en jämställd sexualitet, fastän man i kampen - på grund av kampens riktlinjer, åssyftningar och ambitioner - på sätt och vis berövas sin sexualitet och makten över den.
Jag opponerade mig upprört och förklarade att deras anmärkningar var helt idealstyrda, att den ytligt bekanta snarare är att uppmuntra då hon ju uppenbarligen motsäger sig idealet som ju är sjukt på alla vis - allra minst inte i det perspektiv att en kroppstyp berövas friheten att ikläda sig vad den behagar, i synnerhet då kroppstypen inte på något vis är abnorm utan skiljer sig från catwalkidealet mest i det hänseende att den har bredare höfter och större bröst, två genetiska betingelser som kan betvingas endast med ohälsosamma metoder, att de inte hade haft något att anmärka på den eventuella desperationen och kontaktsökandet i klädesplaggen ifråga om de hade suttit på en rakare figur.
I slutändan är det ändå inte deras inställning som upprör mig, inte heller deras svala leenden och haglande cynismer, den naivism jag tillskrevs, den sociala avkodning som de ansåg begränsningen i att inte inse sina begränsningar innebära eller känslan av att inte kunna kommunicera och förstå.
I slutändan är jag ledsen över att man måste göra sin kropp till ett politiskt verktyg för att nå politisk framgång, liksom ens val att hantera sin kroppsbehåring är ett politiskt ställningstagande i ambitionen att ens hantering av kroppsbehåringen på sikt inte ska behöva vara ett politiskt ställningstagande, att ens sexliv blir en politisk kamp om en fri sexualitet, en jämställd sexualitet, fastän man i kampen - på grund av kampens riktlinjer, åssyftningar och ambitioner - på sätt och vis berövas sin sexualitet och makten över den.
14 oktober 2008
Tisdag. Fortfarande.
Människans sinnen är uppenbarligen mottagliga för estetiken i regelbundenheten, från fall till fall och fas till fas tilltalad av mönster, travestier, upprepning, repriser, symmetrier. Det sägs att hon mår bra och lever väl i något slags rutin, återkommande händelser vid exakta klockslag, att tämja det oöverskådliga till logik.
Ur ordningen springer behov av att bryta av, av oordning, av estetiken och dynamiken i att avvika, kontrastera, överrumpla.
Pappas matlagningsestetik går ut på kontrasterande konsistenser, ett oförändrat tuggmotstånd underminerar hela upplevelsen, säger han, till och med smaken blir fadd. I mammas estetik komponerar man textiler enligt goetheiansk färglära, röda inslag med gröna, gult med lila, trots att jag mår illa. Likväl i sig ett mönster, förutsägbart och återkommande.
Vi finner den hos romantiker och postmodernister, estetiken, upplevelsen av att uppleva fulländning och harmoni i absurditeten, lite som en rundmålning, allt på plats, den skeva ljudbilden, stort till smått, näpet till burdust, asymmetri, mischmaschen, får jag kalla det den simpla estetiken?
I kylan på bänken i kvällen sa han med kyssar som kväver att du väljer vad du känner. Mindre i ett existentialistiskt ditt liv, ditt verk, mer i ett faktiskt behov av att älta och vältra. Känslan kan vara aldrig så litet förankrad i verkligheten, i sanningen, i omgivningen och du kan vara aldrig så medveten om att den är aldrig så litet förankrad i verkligheten, i sanningen, i omgivningen. Du ser mönstret och nu ligger det i perceptionen, generationen, att önska bryta det. Vi snackar estetik här, faktiskt.
Men om mönstret är att låta anpassas, formas och fogas. Och att bryta det är att legitimera sin subjektivitet och auktoritet som subjekt. Vad är det då att avsäga känslan all dess äkthet och relevans, du dr.leg.psyk.ter.a.jacobson?
Ur ordningen springer behov av att bryta av, av oordning, av estetiken och dynamiken i att avvika, kontrastera, överrumpla.
Pappas matlagningsestetik går ut på kontrasterande konsistenser, ett oförändrat tuggmotstånd underminerar hela upplevelsen, säger han, till och med smaken blir fadd. I mammas estetik komponerar man textiler enligt goetheiansk färglära, röda inslag med gröna, gult med lila, trots att jag mår illa. Likväl i sig ett mönster, förutsägbart och återkommande.
Vi finner den hos romantiker och postmodernister, estetiken, upplevelsen av att uppleva fulländning och harmoni i absurditeten, lite som en rundmålning, allt på plats, den skeva ljudbilden, stort till smått, näpet till burdust, asymmetri, mischmaschen, får jag kalla det den simpla estetiken?
I kylan på bänken i kvällen sa han med kyssar som kväver att du väljer vad du känner. Mindre i ett existentialistiskt ditt liv, ditt verk, mer i ett faktiskt behov av att älta och vältra. Känslan kan vara aldrig så litet förankrad i verkligheten, i sanningen, i omgivningen och du kan vara aldrig så medveten om att den är aldrig så litet förankrad i verkligheten, i sanningen, i omgivningen. Du ser mönstret och nu ligger det i perceptionen, generationen, att önska bryta det. Vi snackar estetik här, faktiskt.
Men om mönstret är att låta anpassas, formas och fogas. Och att bryta det är att legitimera sin subjektivitet och auktoritet som subjekt. Vad är det då att avsäga känslan all dess äkthet och relevans, du dr.leg.psyk.ter.a.jacobson?
Tisdag. Lundagatan.
Missförstå mig rätt. Men åhnej.
Och alla som har talat emot mig, don't worry be happya:at mina samvetskval och känslohav och oansvariga val.
Och alla som har talat emot mig, don't worry be happya:at mina samvetskval och känslohav och oansvariga val.
13 oktober 2008
Måndag. Lundagatan.
your face is lit up by a discolight/ just another sunny day /you are my sunshine, my only sunsha-a-a-ajn.
12 oktober 2008
Söndag. Lundagatan.
hej max ernst, hur såg det ut i ditt huvud, vill jag fråga. och hej skeppsholmen, hej höstlöv, höstsol, höstluft. hej cosmopolitans tjej och killpanel, ser det faktiskt ut så där i era huvuden. stackars huvuden. hej samtiden, vem är du, vilket är ditt mekka, vill jag fråga. hej tiden, hej livet, hej mig själv, varför ser det så ut i mitt huvud, vill jag kanske mest av allt veta.
två saker man kan vara säker på gällande mig är att jag alltid kan äta och alltid kan läsa innantill och lära utantill. vissa kan inte äta och läsa innantill och lära utantill när de mår dåligt. jag kan det mycket bättre när jag är själsligt lidande och försmådd och missförstådd. och det är jag nästan alltid.
nu kan jag inte äta och läsa innantill och lära utantill och inte sova eller köpa strumpbyxor. jag kan inte heller romantisera det eller parodiera det eller tycka att det är sorgligt. lustigt nog bekommer det mig inte. inte ens likgiltigheten. det är sorgligt.
jättesorgligt faktiskt.
två saker man kan vara säker på gällande mig är att jag alltid kan äta och alltid kan läsa innantill och lära utantill. vissa kan inte äta och läsa innantill och lära utantill när de mår dåligt. jag kan det mycket bättre när jag är själsligt lidande och försmådd och missförstådd. och det är jag nästan alltid.
nu kan jag inte äta och läsa innantill och lära utantill och inte sova eller köpa strumpbyxor. jag kan inte heller romantisera det eller parodiera det eller tycka att det är sorgligt. lustigt nog bekommer det mig inte. inte ens likgiltigheten. det är sorgligt.
jättesorgligt faktiskt.
10 oktober 2008
Fredag. Ja.
-
Om jag inte kan hantera önskar jag åtminstone att jag kunde hantera att somligt inte kan hanteras.
Istället äter jag Extra Fin Skagenröra och låtsas att jag låtsas att jag är snygg i Ruskis spegel.
Om jag inte kan hantera önskar jag åtminstone att jag kunde hantera att somligt inte kan hanteras.
Istället äter jag Extra Fin Skagenröra och låtsas att jag låtsas att jag är snygg i Ruskis spegel.
07 oktober 2008
Tisdag. Lundagatan.
overheard i min hall:
- berättade jag att hon hällde ut ett glas vatten över en kille som inte visste vem hon var? haha, sjukt dryg brud. och hon är tillsammans med en av de söta katterna nu också. jag förstår inte. hon ser ju inte ens bra ut.
- ptja, jag vet fortfarande inte vem hon är, hur hon ser ut.
- men... hon ser ut som siri!
gästfrihet lönar sig i längden, har jag hört.
- berättade jag att hon hällde ut ett glas vatten över en kille som inte visste vem hon var? haha, sjukt dryg brud. och hon är tillsammans med en av de söta katterna nu också. jag förstår inte. hon ser ju inte ens bra ut.
- ptja, jag vet fortfarande inte vem hon är, hur hon ser ut.
- men... hon ser ut som siri!
gästfrihet lönar sig i längden, har jag hört.
06 oktober 2008
Måndag. Lundagatan.
Okej, jag fortsätter att skapa symmetri mellan fönster och fönster och hustak och andra vinklar, lutar mig lite längre bak i kuddarna och persiennerna skär fönsterrutorna på 42:an i fyrtiofem grader; okej, jag lutar mig framåt och låtsas knyta skorna och fönsterkarmen sammanfaller med fönsterkarmen på andra sidan Odengatan, vinner tid, jag vet inte är det här normalt?
Okej, jag springer ur det sena åttiotalet, springer rakt på individualismens tidsålder, är mitt eget varumärke, jag har talat om det tidigare . Man skulle kunna tro att det är något att värna och värdera, att det är något att mystifiera, att subjektifiera, att inte låta exponera.
Då tror man fel.
Integriteten är tvärtom det verktyg med vilket offentlig framgång nås, lemniskata. Man skulle kunna tro att ett inre landskap är viktigt då, i en individualistisk erövringstanke. Att det motiverar en reträtt inom sig själv för noga kännedom.
Då tror man fel.
Det är tvärtom konstruerat efter tydligt utstakade konventioner, en grundläggande tillämpningsmall, allmängiltig och oberoende som en dokumentmall för tentamensskrivning i statsvetenskap.
Tillämpningsmallen kan man beskylla på ungefär samma sätt som s-y-s-t-e-m-e-t. För allt ont, det vill säga. För att kompromisslöst likrikta. Måla ut allt utanförfallande som särart. Och då inte i andemening individualistiskt entreprenörskap, bara andemening felfelfel.
Jag tror att den här naturvetenskapen likriktar mig till fräsch stöveltofstjej. Jag kanske inte kan förlika mig med den estetiken, tänker kulturell förflackning. Men all kultur är förflackad. Homogeniserad i elittanken. För elit + likriktning = individualism/ identitet? Men det funkar inte. ÅH FATAL JÄVLA ERROR!
Okej, jag springer ur det sena åttiotalet, springer rakt på individualismens tidsålder, är mitt eget varumärke, jag har talat om det tidigare . Man skulle kunna tro att det är något att värna och värdera, att det är något att mystifiera, att subjektifiera, att inte låta exponera.
Då tror man fel.
Integriteten är tvärtom det verktyg med vilket offentlig framgång nås, lemniskata. Man skulle kunna tro att ett inre landskap är viktigt då, i en individualistisk erövringstanke. Att det motiverar en reträtt inom sig själv för noga kännedom.
Då tror man fel.
Det är tvärtom konstruerat efter tydligt utstakade konventioner, en grundläggande tillämpningsmall, allmängiltig och oberoende som en dokumentmall för tentamensskrivning i statsvetenskap.
Tillämpningsmallen kan man beskylla på ungefär samma sätt som s-y-s-t-e-m-e-t. För allt ont, det vill säga. För att kompromisslöst likrikta. Måla ut allt utanförfallande som särart. Och då inte i andemening individualistiskt entreprenörskap, bara andemening felfelfel.
Jag tror att den här naturvetenskapen likriktar mig till fräsch stöveltofstjej. Jag kanske inte kan förlika mig med den estetiken, tänker kulturell förflackning. Men all kultur är förflackad. Homogeniserad i elittanken. För elit + likriktning = individualism/ identitet? Men det funkar inte. ÅH FATAL JÄVLA ERROR!
04 oktober 2008
Lördag. Lundagatan.
Återupptäckter:
I. true love will find you in the end
II.
III.
- Har du roligt eller ska jag vara orolig?
- Hehee.
- Eheeh?
I. true love will find you in the end
II.
III.
- Har du roligt eller ska jag vara orolig?
- Hehee.
- Eheeh?
02 oktober 2008
Fredag. Frukost.
Igår dog min dator.
Idag har jag tvättat mitt hår i apricot-sea buckthorn-jojoba-marshmallow-shampoo från Dr. Hauschka.
Enligt lappen på undersidan kostar det fjorton pund.
Nu vet jag att fjortonpunds apricot och sea buckthorn och jojoba och marshmallow i kombination luktar sågspån.
Hoppasattdefrågarpånågothögskoleprovnågongång.
Idag har jag tvättat mitt hår i apricot-sea buckthorn-jojoba-marshmallow-shampoo från Dr. Hauschka.
Enligt lappen på undersidan kostar det fjorton pund.
Nu vet jag att fjortonpunds apricot och sea buckthorn och jojoba och marshmallow i kombination luktar sågspån.
Hoppasattdefrågarpånågothögskoleprovnågongång.
01 oktober 2008
Onsdag.
01:18 lundagatan: jag tänker så mycket på cancer att jag tappar känseln i handleder, blodkroppar, lymfkärlen.
06:00 lundagatan: hur tar tove sig till skolan?
möjligen motiverat i att jag promenerade hem via medborgarplatsen och södra station på kvällen.
07:40 zinkensdamm: min granne rikard wolff sätter sig bredvid mig på perrongen. sneglar på min bok.
- hörde du henne radioprata i somras? det var bra.
- näe. jo. sju-ukt fascinerande kvinna.
sen räddar mörbytåget.
jag vill helst tänka på alla gånger våra blickar möts i mitt fönster, på söndagarna de släntrar, på mjölkpaktetshörnen som spränger genom stolt, ekologisk bärplast. helst inte på något av det andra.
08:05 universitetet: solen i ögonen. glatta, regntvättade löven.
12:45 biblioteket: måste sluta skriva monologer i huvudet, måste tänka på tangenter och sekanter. sekanter.
13:25 A-huset: jag värvas till victor rydbergs vikariepol. de älskar mig. jag läser ju n-a-t-u-r-vetenskap.
06:00 lundagatan: hur tar tove sig till skolan?
möjligen motiverat i att jag promenerade hem via medborgarplatsen och södra station på kvällen.
07:40 zinkensdamm: min granne rikard wolff sätter sig bredvid mig på perrongen. sneglar på min bok.
- hörde du henne radioprata i somras? det var bra.
- näe. jo. sju-ukt fascinerande kvinna.
sen räddar mörbytåget.
jag vill helst tänka på alla gånger våra blickar möts i mitt fönster, på söndagarna de släntrar, på mjölkpaktetshörnen som spränger genom stolt, ekologisk bärplast. helst inte på något av det andra.
08:05 universitetet: solen i ögonen. glatta, regntvättade löven.
12:45 biblioteket: måste sluta skriva monologer i huvudet, måste tänka på tangenter och sekanter. sekanter.
13:25 A-huset: jag värvas till victor rydbergs vikariepol. de älskar mig. jag läser ju n-a-t-u-r-vetenskap.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)