gener gör mannen otrogen
typgudvadsköntmanslippertänkaattdetärpersonligtemotionelltsociologiskt.
Jag vet inte hur att hantera det här. Frånsägs man härmed ansvaret. Typ, "darling, jag rår inte för det ju. ja, vadå, har jag nånsin anklagat dig för att du har blå ögon/dallrig mage/stora öron?".
Innebär det här att en gång otrogen alltid otrogen? Kanske att det gör det redan på ett psykologiskt plan men är det härmed definitivt, skrivet i sten?
Och tänk om man obönhörligt oåterkalleligen tilltalas av 334, åter och igen försätter sig i samma situation, på feromonisk ingivelse snarare än psykologisk?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
fan vad jag hatar den här slags forskning.
hoppas du mår bra.
Jag tror att jag hatar alla slags rön. Jag kanske hatar naturvetenskapen lite överhuvudtaget.
Jag hoppas också att jag mår bra. Mår du bra? Du måste hälsa på mig. På måndag?
måndag är bra!
jag håller på att dö av isolation här, serri.
Skicka en kommentar