Söndag. Lundagatan.

Och söndagssolen är kall och vilseleder mig i tiden och rummet och jag vet inte längre om det är tidig vår eller ansatsen till höst.



Du sa en gång att jag med mina osofta bagage uppenbarligen faller för osofta killar.
Du skulle kunna kalla det självinsikt.




































Nu har jag staplat sakerna ur lådorna på Lundagatorna.
Vi pratar i etern genom väggen.